22.05 . måndag

kommer inte låta mig tryckas ner mer av dig. du suger ur mig all energi och tror du att du mår bättre av att kalla mig alla de saker du kallar mig? mår du bättre? vill du se mig underlägsen? är det det du vill? min sorgeperiod må vara kort, men fan så intensiv. du har aldrig känt den smärtan jag kände. så ont. jag har skrikit, jag har kastat saker, jag har gråtit, jag har velat försvinna. men nu, jag är på väg någonstans och du kommer inte få stoppa mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0